Bristolstudien

Mandoleanmetoden har prövats i en pilotstudie på åtta barn och ungdomar med svår fetma (BMI  40 kg/m²) vid institutionen för pediatrisk endokrinologi, Children´s Hospital, universitetet i Bristol, England. Det genomsnittliga BMI SDS (Body Mass Index Standard Deviation Score, används till växande barn och ungdomar eftersom man tar hänsyn till att deras längd ökar) minskade (Figur 1).

Patienterna uppgav att ”de inte upplever att de bantar och att de inte är hungriga” och att de har ”slutat småäta” mellan måltiderna. ”MättnadsMätaren® gör att jag inte tänker att jag måste äta” är en annan kommentar vi ofta fått. Patienternas äthastighet har minskat och de upplever mättnad tidigare under måltiden än innan behandlingen började. De känner också mer självförtroende, träffar kompisar, ser mindre på TV och har ökat sin fysiska
aktivitet (Figur 2).

 

 

 

 

 

 

 

 

En randomiserad kontrollerad studie som jämför
Mandoleanbehandling med standardbehandling pågår i Bristol sedan 2004 och avslutas 2008. 120 barn och ungdomar med svår fetma deltar i studien.

Hetsätningssyndrom
Av alla med svår övervikt uppfyller ca 15-20% kriterierna för BED (Binge-Eating Disorder) eller hetsätningssyndrom. Det betyder att man äter stora kvantiteter av mat och inte kan sluta att äta fastän man skulle vilja. Skillnaden mellan en bulimisk patient och en BED-patient är att BED-patienten inte kräks upp maten efter en måltid. Elva BED-patienter genomgick Mandoleanbehandling under 9 månader. Samtidigt som de gick i remission eller blev symptomfria gick de också ner i vikt ca 10 kg i genomsnitt. Patienterna har följts i två år och skall följas ytterligare tre år. Figur 3 visar att BED-symptomen och depressionen försvinner när man lär sig att äta och känna mättnad och som bonus går man ner i vikt. 

 

 

Figur 3. BMI och BED-symptom före behandling (Adm, admission) och vid symptomfrihet (Rem, remission).